Dagen D

Min hotellsäng är underbar! Grymt stor och med ungefär en miljon kuddar, ifall ni vill veta. Vi är precis tillbaka efter vår kvällsmat (min första amerikanska cheeseburger med french fries). Dagen har känts fruktansvärt lång vilket egentligen inte är så konstigt med tanke på att vi helt plötsligt har fått sex timmar extra. 

Så alltså, världens längsta flygresa med skakig start och landning. Inte okej, jag tycker inte om att flyga riktigt (på nedvägen var min enda tanke: Jag vill inte dö, jag är alldeles för ung för att dö, att dö i en flygplanskrasch är definitivt inte det sätt jag skulle välja om jag fick). Någon av våra medpassagerare fastnade i passkontrollen här på Newark vilket gjorde att vi fick vänta på flygplatsen jättelänge. Jag tycker grymt synd om killen, hade antagligen dött lite smått om det hade varit jag. Hur som helst så har dagen mest gått åt till att sitta och vänta och nu är vi plötsligt här. Som min rumskompis Ebba precis sa: Fattar ni att vi sitter på andra sidan jordklotet och chillar?

Ae, nu blir det för mycket text i det här inlägget. Vi hörs imorgon kväll när vi varit och shoppat i NYC och ni har gått ytterligare en dag i skolan, hehe. PUSS

Kommentarer
Postat av: Mickan

Som när jag träffa vildsvinen

"Men jag har ju in lust att dö nu!"

2009-08-19 @ 07:38:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0