Little by little

Det känns så konstigt det här. Att jag är vaken medan ni sover menar jag. Sitter och kollar på tv med Kaitlyn. Vi har varit nere i "stan" och hängt lite med hennes kompisar. Det var najs. Har fått nästa fantatiska fråga om Sverige. "Går ni alltid runt och spelar säckpipa?" Jag började asgarva och förklarade snällt att nej, det är i Skottland man gör det. I övrigt frågar de vart jag är ifrån hela tiden. Reaktionerna är lite olika. Någon frågade om vi har ett eget språk i Sverige och bad mig säga jag älskar dig. Idag fick jag bara reaktionen "NO SHIT?!" jättepepp blev dem för det, varför förstår jag inte.

Har en sak här som är lite annorlunda/konstig/svår att vänja sig vid men som är samma för alla är att man har en särskild curfew, dvs en tid när man ska vara hemma på kvällarna. Kait och jag har halv tolv som tid vilket kan verka sjukt tidigt men eftersom att det är ungefär samma för alla så tänker man inte på det.

Imorgon ska vi till kyrkan. Min familj är inte speciellt religiös tycker jag inte att det verkar som men att gå till kyrkan verkar höra till det amerikanska livet. Det gör mig faktiskt ingenting det heller. Kul att träffa nya människor tycker jag och kyrkan här ska vara roligare än där hemma. Vi får väl se. God morgon på er förresten, klockan är ju snart sju hos er nu.






Skånebilder som pappa har tagit, när jag for runt som värsta paparazzin. Det har blivit dåligt med bilder här borta än så länge, jag ska försöka bättra mig. Bilder på mitt rum/huset kanske vore på sin plats?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0