Värsta jävla nyåret i världshistorian
Kunde inte sova natten till idag, vaknade till varje gång jag rörde tungan och hade svårt att andas för att tungan och halsen var så svullna och näsan igentäppt. Masade mig ändå upp ur sängen till slut klockan tio på morgonen, gjorde mig iordning i slow motion och åkte till Kearney för att byta ett par julklappar. Kaitlyn och jag höll på att dö pga idioter till bilister ca tio gånger på resan dit och hem. Under tiden blev min hals och tunga mer och mer svullna och jag satt där och klagade på en jäkla massa utslag jag fått över hela kroppen. Fint.
Kommer hem bara för att få veta att våra 37-åriga bandlärare, som i princip alla älskar, har fått en hjärtattack och ligget på sjukhus. Femton minuter senare ringer telefonen igen och säger att hon inte längre lever. Fan. Så vi bröt ihop på varsitt håll i huset, ställde in de allra flesta nyårsfiranden och åkte till skolan för att träffa alla andra elever. Så det blev gråtkalas i gympasalen mellan klockan sju och åtta. Då bestämde vi oss för att åka till TJ för att träffa några av killarna som var där. Klev innanför dörren och blev utslängda av en sur flickvän som tydligen hade missat allt vad sorg heter. Såå, jag åkte hem, grät lite till, tittade på ett par filmer och väntade på att klockan skulle bli midnatt så att jag kan gå och lägga mig. Feber och grejer dessutom. Fantastisk dag. Och jag vill inte veta hur det kommer att bli i skolan på tisdag. Usch.
Kommer hem bara för att få veta att våra 37-åriga bandlärare, som i princip alla älskar, har fått en hjärtattack och ligget på sjukhus. Femton minuter senare ringer telefonen igen och säger att hon inte längre lever. Fan. Så vi bröt ihop på varsitt håll i huset, ställde in de allra flesta nyårsfiranden och åkte till skolan för att träffa alla andra elever. Så det blev gråtkalas i gympasalen mellan klockan sju och åtta. Då bestämde vi oss för att åka till TJ för att träffa några av killarna som var där. Klev innanför dörren och blev utslängda av en sur flickvän som tydligen hade missat allt vad sorg heter. Såå, jag åkte hem, grät lite till, tittade på ett par filmer och väntade på att klockan skulle bli midnatt så att jag kan gå och lägga mig. Feber och grejer dessutom. Fantastisk dag. Och jag vill inte veta hur det kommer att bli i skolan på tisdag. Usch.
Kommentarer
Trackback